Tiina Rosenberg: Cirkusaktivism

Under den mest akuta fasen blev det självklart för kulturinstitutioner i exempelvis Tyskland att erbjuda platser till asylsökande och flyktingar. Nätverk av olika kulturarbetare startade projekt med nyanlända och civilsamhället engagerade sig genom olika aktivistiska insatser som sträckte sig från sjukvård till kulturaktiviteter. Det gällde att samordna samhällets resurser, såväl privata som offentliga, för att de nyanlända skulle finna sig till rätta i sina nya hemländer.

Då asylprocesser är tidskrävande och innebär långa väntetider har konstnärlig verksamhet och kulturaktiviteter blivit en viktig del i den tidiga integrationsprocessen. Språkcaféer, konstworkshops, teaterföreställningar, läs- och skrivprojekt runt om i Europa har skapat platser där människor har kunnat mötas och dela med sig av sina upplevelser, men också givit dem en välbehövlig paus från trauman, hemlängtan och ensamhet i den långa väntan på besked om uppehållstillstånd.

Konst och kultur kan i bästa fall skapa livsglädje, framtidstro och delaktighet. Genom att främja ett fritt och tillgängligt kulturliv av hög kvalitet, där möten mellan människor med olika bakgrunder och där det finns en kulturell mångfald skapas, behöver ständigt prioriteras.  Ett konkret exempel på en teater, där de nyanlända inte bara suttit och tittat på utan aktivt involverats i teaterns verksamhet, är Ballhaus Naunynstrasse i Berlin. Nyanlända har fått vara med om att skriva, spela och regissera uppsättningar. En del har handlat om livet på flykt, men för många har det varit skönt att kunna skriva om saker än flykt. De allra flesta nyanlända önskar inget mer än att få komma in i ett nytt liv med arbete, fungerande rutiner och framtidshopp. Drömmar om det nya livet blir då ett betydelsefullt motiv i de nyanländas skapande.

Andra lyckade exempel på praktiksatsningar som haft som syfte att underlätta för nyanlända scenkonstarbetare att etablera sig på institutionerna, är den svenska Cirkus Cirkörs samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Riksteatern, Svensk scenkonst och Teaterförbundet som genomfördes förra året. Tanken har varit att nyanlända scenkonstnärer skulle få en månads branschintroduktion med workshops och sedan genomföra en praktik på en teater: Dramaten, Kungliga Operan, Stockholms stadsteater eller Cirkus Cirkör. Projektet har framför allt syftat på ett utbyte av erfarenheter för att få in de nyanländas kompetens och erfarenheter samtidigt som deltagarna får ett breddat nätverk och en förståelse för hur man kan vara yrkesverksam i den svenska scenkonstbranschen.

Cirkus Cirkör har fortsatt att engagera sig i migrationsfrågor genom sin senaste uppsättning ”Limits”, som för närvarande turnerar i Europa, Finland inkluderat. Det är ett tema som många inte förknippar med nycirkus, men ämnet fungerar fint. Regissören Tilde Björfors senaste uppsättningar har präglats av ett allt starkare samhällsengagemang med återkommande budskap om fred och rättvisa. Hon har tillsammans med sin ensemble utvecklat en form av cirkusaktivism där cirkus blir en metafor för livet. Cirkus handlar om mod och att våga hoppa i förvissning om att någon fångar en om man faller. I ”Limits” är scenen ett hav samtidigt som flyktingstatistik rullar över scenen och påminner oss i publiken om de tusentals människor som under 2016 drunknat i Medelhavet. Statistiken talar också om att Europa endast tagit emot ett par procent av världens samlade flyktingar samt att varje minut tvingas en människa till att fly.

Det viktigaste budskapet i ”Limits” är kroppen måste hela tiden vara i rörelse för att kunna hålla balansen. Om människor inte kan röra sig fritt för att gränser stängs kan hela jorden tappa balansen och tippa över. Som titeln anger handlar ”Limits” om gränser. Vissa gränser är konkreta för den som saknar pass och andra giltiga dokument som i vanliga fall underlättar resandet. Men det finns även andra gränser människor emellan som dessvärre uppmuntras av främlingsfientliga tendenser i den offentliga debatten i Europa idag. När det höjs röster för stängda gränser uppmuntrar det till ett avståndstagande från människor som behöver vårt stöd. Konsten kan inte ensam förändra världen, men den kan bidra till förståelsen av att människor i alla tider varit i rörelse och att världen tillhör oss alla. 

Tiina Rosenberg

Tiina Rosenberg är ordförande för För kultur på lika villkor r.f.:s styrelse och professor i teatervetenskap för Stockholms universitet. Rosenberg har tidigare varit rektor för Konstuniversitetet i Helsingfors (Finland) samt professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet och vid Lunds universitet.