Finlands kritikerförbund rf publicerar Kritikens etiska principer

Kritikens etiska principer

Kritik förekommer i olika former och medier: som kritik i dagstidningar, som essäistik, katalogtext och radiokritik, i videoformat samt på olika specialplattformer, såsom kritik bearbetad för sociala medier. Dessa etiska principer gäller framför allt kritik inom mediefältet, som också lyder under Journalistreglerna som sammanställts av ONM:s (Opinionsnämnden för massmedier) understödsförening.

Kritiken är ändå ett specialfall inom journalistikfältet, eftersom kritik är en relativt subjektiv textgenre vid sidan av journalistiken som strävar efter objektivitet. Dessa etiska principer har sammanställts som självreglerande instruktioner för kritiken.

Etiska frågeställningar är alltid komplicerade, situationsbundna frågor som är svåra att ge entydiga svar på. Dessa principer kan ändå fungera som ett slags maximer, som stöd för att strukturera de egna tankarna.

1. Kritiken riktas mot ett konstverk, en konstnärlig handling eller ett konstevenemang och baserar sin argumentation på de kvaliteter och särdrag detta verk omfattar. Kritiken bör inte förse dessa med påhittade attribut.

2. Kritiken tar fasta på det kulturfält och genretänkande via vilka verket eller evenemanget fungerar och bedömer dess funktion inom detta fält.

3. Kritikern bör inte skriva som om hen vore upphovsman till det konstverk, det evenemang eller den idé hen recenserar, om inte dess karaktär förutsätter att hen deltar i skapandet av ett gemensamt verk.

4. Kritiken strävar efter att vara medveten om väsentliga faktorer som påverkar mottagandet av konstverket eller evenemanget, till exempel etiska och strukturella jämlikhetsfrågor samt kulturella särdrag kopplade till genretypen och verket.

5. Kritiken strävar efter att försvara konstnärernas rätt till konstnärlig frihet och ta i beaktande konstens sätt att argumentera på sitt eget mångtydiga språk.

6. Kritikern bör identifiera situationer av jäv och varken kritikern eller hens närmaste krets bör dra ekonomisk eller annan personlig fördel av kritiken.

7. Kritikern bör identifiera sin egen maktposition och undvika att genom kritiken till exempel slå ”nedåt”.

8. Kritikens oavhängighet bör sörjas för i alla situationer.

9. Kritiken formuleras på basis av sådana konkreta fakta som kritikern har möjlighet att känna till.

10. Kritiken ger uttryck för en sakkunnig röst som inser sin egen subjektivitet och sina begränsningar.

Mer information: Verksamhetsledare Riikka Laczak, info(a)sarv.fi, 0415065594